En påsättning tack!
Jag örfilade upp mej själv under morgonturen.
Gyttjan är över ögonen nu, jag har sänkt mig till
en sån tragisk patetism att jag inte mer känner igen mig.
Allvarligt.
Min rädsla för att inte känna raserar de försök till kontakt
som faktiskt, faktiskt!, tas med mig. Jag är så kall och oåtkomlig
så det är fånigt. Jag saknar nåt jag lämnat och inte under några
omständigheter kommer kliva in i igen. Så vad i helvete väntar jag på?
Get a grip gumman, livet bara går och går.
Kommentarer
Postat av: bless
Japp. Det hjälper! Har prövat. Hormonberusning är bra. Skit i kärleken, öppna dörren med sex och du blir ny och vacker.
Postat av: tk
och fort går det.
Postat av: b
Haha! tk, jag försa mig visst och du var så jävla snabb att hitta mej. Så är det när man kör dubbelt... Diskret är mitt andra namn...=)
Postat av: tk
ska inte skvallra..;)
Trackback