Hos dig igen
Du håller mig så hårt jag knappt kan andas, säger du saknat mig.
Vi går längs gräsbevuxen väg och solen är på väg att försvinna, det går så
fort nu. Du ler, jag skrattar. Gruset knastrar under skorna på uppfarten och värmen innifrån slår
oss i dörren. Dina kyssar i nacken gör mig knäsvag och du säger jag är så erogen, det spelar ingen roll vart på kroppen man tar.
Du har fel. Inget slår kyssar i nacken.
Du ringer mig oväntade tidpunkter och säger du längtar.
Jag tänker bara på att jag varit här förut och blev så sårad,
Jag avstår inte men förväntar mig inget mer än slutet.
Vad kan jag annars göra?
Ja, det var ju det där med kyssar i nacken och stenar i glashus. Om man aldrig kastar stenen, kan det klara sig då?
Nä, det är då man bekommer en sur bitter bitch.
Jag är hellre en bitchig slampa. ;-)
Fast jag tänkte att man kanske kunde ha så fullt upp med att hångla i glashuset att man inte hann kasta sten och sålunda skulle slippa glassplitter som strössel i håret.
Just nu är jag just precis där och det är fantastiskt enkelt. Men ge mig ett par dar....=)