We are love and misery



Det är hopp och förtvivlan och från inlägget nedan är det en stor klyfta. Jag nattåker hem
från varm säng och starka armar, orkar inte leva i melodramatisk röra där det enda goda
som kommer ut av det är att jag kommer i mina jeans igen. Jag blir matt av att jag väljer en sån människa framför andra och jag förstår inte hur han kan få mig känna så, eller kanske mest därför jag väljer så? Måste jag ha en dålig människa för att känna? Jo han är en dålig människa. I avseendet Jag. Om han visste hur mycket tid jag lägger för att få allt att klaffa utan att han vet om det. Om han visste hur illa han gör mig med sina prioriteringar. Om han visste att jag känner mig mer ensam med honom än utan? Om han visste att jag inte vill ha honom, jag vill ha känslan vi ger varann när vi inte är tillsammans.
Jag vet, det låter så sinnessjukt. Det ÄR sinnessjukt. Och jag är så trött trött trött.
Men. Jag mår inte sämre än innan.


For me it is red or nothing

Kommentarer
Postat av: bless

Oj,oj,oj. Hjärtat, du betalar mycket. Jag hoppas det smakar mycket.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback