Kär i känslan
När jag har det perfekt, då.
Då kryper det längs ryggraden.
I magen.
Oförmågan att ta tillvara.
För första gången kan jag på ngt sätt
förstå Kaj Pollaks ord Att välja lycka.
Jag väljer bort.
Allt är bra. Bättre än bra. För bra.
Och det kryper.
Vinet och olusten griper mig.
Som en gammal vän som kommer på besök
som jag längtat efter.
Mätt eller hungra efter mer
Den depressiva bekräftelsepundaren är antagligen enbart depressiv och dumihuvvet.
Jag fick allt. Allt. Allt jag ville. Mer än jag önskade.
Och min lyckliga vardag tär.
Jag undrar om jag måste må dåligt för acceptans av mitt varande?
Har det för bra. Måste söka problem. Jag vet hur jag mådde, gick tillbaks och läste åren här
tidigare.
Han ligger i min säng. I vår säng.
Är det mental misär eller totalgråvardag som är de enda alternativvinsterna i lotteriet Livet?
Jag vet jag är otacksam.
Jag nästan önskar han bodde 5000 mil bort igen så vi fick längta.
Idiot.