Dolly, snälla lite lägre. Mitt huvud går sönder.
Bara skjut mig.
Jag är öm.
Numer:
Ingen sprit, inget nikotin. Absolut inget sex.
Och Dolly sjunger på radion om männen i hennes liv och
jag förundras över oss kvinnor och våra helvetesmän
Jaja
Jag orkar inte kludda om det.
Ibland orkar inte ens jag höra på det.
Patetismen.
Jag hade iaf en fantastisk lördag,
en härlig söndag på Öland med
mannen som får mig att le. Med sol
varm sand, god mat, kindklapp, skratt
kyssar i nacken.
Här hemma regnade det?
Och så här ser mina glada fötter ut
när vi dansar spontan spelemansmusik.
Ja jesus.
Nu verklighet och vardag.
Tack som fan!
Och nu tänker jag sitta här och vänta.
Ett avsked under månen
Och jag är bara tom.
Och jag älskar tom, varför har den känslan inte
intagit mig tidigare? Tom är bra.
Inget känns jag är bara matt
och jag sover, åh vad jag sover!
Och jag kan inte sakna dig, jag kan inte gotta mig
i ångest eller tårar för jag längtar dig inte.
Den enda känslan är knipet i magen som kommer över
över mig, kanske mest för jag saknar att längta?
Jag skulle antagligen kunna tvinga mig att längta dig
för jag har bestämt mig för det ska vara så.
Men.
Är det äntligen över?
La vida te da
Javisst.
Men just nu undrar jag hur jag ska förvalta det?
Jag hade glömt att man sover väldigt dåligt
när man lider av brustet hjärta (melodramatiskt så säg?).
Det är kanske det värsta, sömnen är befrielsen från
alla känslor som tar över och magen gör ont ont ont
men när man vaknar få timmar efter att äntligen ha lyckats
somna känns det om möjligt ännu mer påtagligt och det gör
ont och jag vandrar runt runt och vet inte vad jag ska göra av mig.
Och som alltid finns vänner som säger det går över med tiden
men jag har inte den tiden, det hade jag inte sist heller.
Jag kan inte vänta ut det, det förgör mig.
Jag vet hur det blir.
Jag förtränger vissa delar av dygnet när annat upptar
men sen, i ensamheten, i bilen, i duschen, framför tvn
på jobbet kommer det komma över mig som en svallvåg och
dränka mig och jag tror jag blir galen.
Jag blir galen!
Jag är förgammal för att lida kärlekssorg!
Jag ska leva livet!
Fan. Han dränkte mig. Igen.
Okej. Humor dock.
Här under görs det reklam
"Du vet väl du är älskad"
Javisst! Av Gud.
Bitterfitta
Jag är skittrött på folk som inte kan skilja på de och dem.
Det förstör hela läsningen.
Sen att jag inte kan stava har inte ett skit med saken att göra.
Och att man inte börjar en mening med och.
Och heller inte att idioten verkligen är en idiot och
jag en större och vi är idioter isär för att han
är en större idiot så jag blir idiotarg och packar in
alla mina saker i min brors idiotstora bil och lägger
idiotnyckeln på stället bakom trappen och lämnar det
idiotiska jävla skitidiotskiten bakom och hoppas han har
det idiottrist i min hemstad.
"Åh jag längtar dig, åh jag saknar dig, åh jag är en idiot! "
"I see you holding on to me" , " La vida te da"
My ass!
Aldrigijävlalivet Sivert!
Idiotgubbe!
Idijävlaotlördag!
Och vill man kan man byta ut idiot mot kuk!
Och ja, jag är så innihelvetes idiotbarnslig!
Så skjut mig då liksom!
Min idiot
Ja jag var tvungen radera inlägget innan.
Jag har inget mer att säga om det.
Vi sitter solbord dricker öl
du säger vad du vill göra
och jag blir tung i kroppen
du ler vi dricker en öl till
jag blundar bakom mina solglasögon
när du drar dina fingrar längs mitt ben
upp, upp under klänningen.
Vi kajgår hem jag ryser i värmen när
du kysser min nacke. Väl inne pressar du ner
mig i den röda håller upp ben på dina axlar, kysser mig
och jag flödar mot din mun lyfter mig
till duschen och du tar mig där, mot väggen
i ångan och jag känner hur jag faller faller och
vill bara ha mer.
Morgonligger ditt breda starka bröst och
känner jag kommer sakna dig.
Vad trodde jag?