La vida te da
Jag upplever känslor jag inte haft på flera år.
Jag har fått mens igen. Och jag förstår varför
jag tagit sprutor var tredje månad.
Och förstår mindre varför jag slutat.
Min teori om att det omöjligt kan vara bra att trycka i sig
hormoner i alla dessa år känns svag just nu.
Det gör ont!
Jag är svullen!
Jag blöder som om det vore Sthlms blodbad.
Det kostar pengar!
Jag äter choklad i hysteriska mängder och har inte ens dåligt samvete, fan jag blöder liksom, klå det!
Jag är kåt.
Jag ser män på jobbet och jag stannar inte vid tanken på att "aha, han skulle gärna få sätta på mej" på ett
lite tantsnuskigt sätt utan jag tänker på precis hur hans händer skulle ta i mej och var och...ja.
Och mitt helvete är i skogen i natt och jag längtar honom.
Har han tur har jag somnat innan han kommer hem.
Men tills dess lyssnar jag på Amparanoia jag dammat av och njuter och minns hur det var
där i värmen.
Me voy lejos......
A little bit of this and a little bit of that..
Och jag städar ihjäl mig. Packar.
Hittar en champagneflaska och bestämmer mig
för att fira. Jag kan fan fira. Utan anledning.
Livet är kortare än det borde och jag
sänker mig själv och längtar för mycket.
Så nog fan kan jag fira om jag vill!
Jag är alldeles för gammal för att låta bli.
Labia Majora
Och jag väntar på, vänder och letar efter, problemen.
Vi lever ihop på ett opraktiskt sätt vilket innebär
hem till sitt, byta duscha kläda hästa, åka vidare till kärlek
och vår gemenskap. Jag inser jag inte vill leva särbo
resten av mitt liv. Det känns som steget härifrån bli katastrof
eller fantastiskt. Med våra turer är jag alltså tillbaks och letar
efter katastrof. Jag gråter utan anledning när jag inte
kan somna på kvällen, när det inte syns och jag vet
det är så galet. Jag vill inte bo i mitt hus längre,
det är bara en avlastning för tvätt. Kallt och stort
och onödigt står det där som ett monument för vår
korkade relation.
Men tittar jag uppåt ser jag solen och ler när jag
tänker på vår påsk och jag ömmar när jag sitter
av sviterna från konstant tillfredsställelse och du
säger du är för gammal för så här mycket. Och jag
bultar bara vid tanken på lördagsnattens sista
resa.