Mitt Gullbergskaj paradis


Och jag läser
Håkanrecensioner och längtar längtar längtar Göteborg
så det svider i hjärtat. Jag tänker på alla som bor vid drömmarnas kaj
och våra diskussioner över en cig eller två.
Och jag saknar gnisslet från spårvagnarna och alla möten.
Möten med vänner och det sociala livet och alla skratt.

Nu försöker jag fokusera på nytt. Nya bekantskaper
i nytt jobb och jag jag blir alltid kär i folk. Jag faller
lite för folks sätt. Och jag är så ny, jag är ny för första gången
sen jag var 14, jag gör inte längre det jag är bäst på
och det är en blandning av förnedring och lättnad
att inte kunna prestera. Och hjälpsamma armar
kommer nära och hjälper och jag tänker de ska få en ny
pinupkalender att hänga upp i fikarummet. Den är ju från
2005 den som hänger där, men används ändå....

Hosthost


Äter vildgrisfilé, dricker rött vin
somnar mitt i en tanke, vaknar, hostar,
nattgår över varma golv, somnar
med armar om, hårt jag knappt kan
få luft. Vaknar med viskning i öra hejdå
jag frågar om jag är ledig han säger
ja. Vaknar flera timmar senare,
morgonen är sedan länge förbi,
dricker kaffe, häller ut mjölk,
går förbi en tröja jag inte kan låta bli
pressa ansiktet i och jag vet inte men jag
gråter och gråter och snörvlar som
ett barn med skrapsår på knän
och han messar frågar om jag vaknat
och jag säger jag vill bara lägga mig
i sängen och vänta tills du kommer hem
och han skrattar säger men gör det då din toka
men han är  långt bort i jobb och ända
till torsdag kan jag inte ligga där och jag
väljer en bok lägger i väskan, slänger
sopor och kör hem.
Och jag är ett våp, som längtar
och blir längtad lika mycket och tänker
det är lördagkväll jag ligger i soffan
under täcke, läser med alla ljus tända
och lyssnar Amparanoia och hostar.
Vilken helg.

Men ack...

.... vad det är lätt att gäspa efter en natt utan sömn
fylld av en massa -het (när, kär, öm, kåt).
Och jag vaknar på en arm och med en hand på
ett bröst av en kyss i nacken och jag ler
snörvlandes av en dödlig förkylning och
går barfota iförd förstor skjorta ut i köket och
knäpper på radion och lutar mig mot den
varma mannen som står kokar kaffe
och drar handen över hans bröst och
tänker att den här doften av sovvarmt
Snuck är så lätt längta efter.




Och godegud.
Jag läser
det här sen två år tillbaks                      
och sen det här ett år tillbaks.
Och jag har absolut inget att
säga till mitt försvar mer än att jag
måste vara ovanligt oslug.