i can't let it go and i can't get through
Man blir aldrig säker.
Det kan finnas något bättre bakom nästa hörn!
Vet aldrig om man väljer rätt.
Aldrig säker.
Men man tar ett beslut.
Själv har tänket jag "man vet vad man har, men inte vad man får" och sett det som ett löfte, att det finns en bättre. Först för ett par år sedan förstod jag att andra använde det utrycket för att förklara varför de inte söker sig vidare. För att man vet vad man har. Jag trodde att det därför man gick vidare. För att man vet vad man har och inte har, men vill ha.
Men då tar det ju aldrig slut. Om man inte beslutar sig.
Fast jag var nog inte tydlig där, kanske för att jag jobbat hela natten. Jag tänkte mer så här: Att när man vet vad man har och det inte räcker, så tar man beslutet att gå vidare, för att möjligheten att få det bättre är mer lockande än att ängsligt stanna i det man har som inte räcker. Nu är jag nyvaken och skyller på det om jag fortfarande är obegriplig.
Jo, det förstod jag och det har jag ju redan gjort. Det är ju DET jag menar. Jag borde besluta mig ngngång för att stanna och inte alltid gå vidare. Det är tröttsamt med all denna rastlöshet och längtan efter ngt mer. Och jag vill bara ha boxplats nu liksom va?!
Men varför ska du stanna när du inte får det du behöver för att ens ha en chans att leva gott, ur mer än en aspekt. Kanske är det bristande tålamod i/med urvalsprocessen som är problemet, snarare än att nöja sig med det man inte är nöjd med. Tänker jag mig.
Nej. Alltså ja. Alltså, Nu är det faktiskt rörigt. Jag syftade inte på min nuvarande sits, def inte! Jag tänker mer på Ms jävla ambivalens. Jag vet ju vad jag behöver (men ser till att jag får ngt annat).
Vi kanske ska avsluta här? =)