Barbona

Jag skulle aldrig kunna vara med en man en längre tid som inte kunde beröra mig. Och jag menar fysiskt.
Jag är så svag för dom små beröringarna, dom som kommer spontant, utan tanke. Dom kommer av viljan att beröra.

En hand mot kinden, en hand på armen, en klapp över håret, en hand i nacken, en hand över låret i bilen.

Dom små sakerna som kan göra mig alldeles varm och nästan tårögd.

Jag kan gå genom eld, jag står varje dag upp och talar för min sak och vet vad jag talar om,
jag leder andra i mitt arbete och är rak och tydlig hur jag vill ha det och hur vi ska få det gjort.
Jag talar med gamla inskränkta gubbar i ledande positioner, gullar med besvikna kunder,
utbildar personal. Anses vara en stark och glad kvinna.

Och allt jag gör är att längta ihjäl mig efter en klapp på kinden.



Och jo, han ger mig såna. Kanske är det därför jag är så fallen för honom?
Det manligaste manliga alla kategorier gör kärleksfulla gester som klår allt.