Barbona

har aldrig varit min grej.
Nu eller inte alls är så nära
jag man kan komma.
Igår kom min systers man
och hjälpte mig men det sket sig
i slutänden iallafall.
Jag ringde mina barns far
och grät i telefonen, all min
frustration rann ur mig
och tro det eller ej men
han masade sig hit och
vi konstaterade ihop att den
som tänkt till i min källare
inte varit speciellt slug
och jag stampar med foten och
säger att han har ju förfan
en firma och lever på sånt här
och barnens fars enda kommentar
var att "det är många som har".

I rest my case.

Idag kommer jag inte vara
mild när jag ringer. Eller, jag
är antagligen jävligt mild
och väldigt verbal. På det
humöret är det inte många som
kan ta ner mig verbalt.
Sur?
Ja, men skjut mig då men lev
utan varmt vatten i 4 veckor först så
kan vi snacka sen.