Och den där jävla vägen...
...jag åker framochtillbaka vinterväglag,
sol i ögonen, blåst i sidan, mörka kvällar,
tidiga morgnar och i hällande regn.
Och av alla dessa tillfällen, allt detta kasande fram
ochtillbaks, måste det bli en morgon i ett aldrig
sinande kallt regn som rinner längs mina nakna ben
ner över stövlarna och träffar marken i pölar som
känns djupa som östersjön.
Jävlakukpunka.
Och jag kan, men tanken på att behöva knö
ner mig i knäställning på kall blöt asfalt i min
för tighta klänning, med blöt jacka,
med förlite koffein i kroppen och ett avslut i huvudet
gör mej klenast i världen och insikten av att
min telefon inte är med gör mej gråtfärdig som ett våp
och när jag känner för lägga mig ner brevid bilen och
bara dö svänger ngn in och stannar och jag kämpar med fattningen
innan jag vänder mig om och ser blå ögon ser mig i skenet
av hjälplös fast inte på det sättet jag känner mig.
Jag har tappat orken, han tror jag är okunnig.
Jag kunde inte brytt mig mindre.
Kommentarer
Postat av: bless
Ibland får man ta hjälp av vilken anledning som helst.
Och god hjälp är bra hjälp av vilken anledning som helst. Och du behöver inte bry dig om att han inte vet att du kan, huvudsaken är väl att han såg att du itne gjorde det och stannade och hjälpte, för det var det du behövde, eller?
Var rädd om dig och titta bara på de goda männen. Har en teori om de där man så ofta dras till, men som man inte ens borde veta att de finns. Får skriva den en annan gång. Var rädd om dig. Kram.
Postat av: Barbona
Åh hjärtat, jag har många. Teorier. =) Ta hand om er!! Kram!
Trackback