Att vilja

men inte kunna.
Att längta så kopiöst efter att få lägga sig
på kudden är grymt, i synnerhet när klockan
står på sega 14.00.

Sen kväll, jaktande man som väckte mig när
han kom hem i natt, barn till sjukhus tidig morgon
med kryckor som resultat och nu den övervägande viljan
att bara få sova.

Och då är det första dagen på semestern.
Tjoho. Typ.


Månen..


..är sådär augustistor bakom träden när jag åker hem från jobbet sent sent, två dagar kvar
sen jävlar är det semester allt regn till trots! Det snurrar fort nu.
Saker packas ner, lyfts bort, nya lådor bärs in, jobb skall skötas, saker lösas,
andas, planera, andas mer.
Det blir trippelboende tills huset är klart, jag vill NU. Det är praktiskt olämpligt
flytta om fem månader, då ligger fokus antagligen på ngt annat.

Och jag äter grillat vildsvin och blir Snuckad i nacken och hoppas jag
slutat frispela. Som du sa; så länge DU inte accepterar det är vi spelar det ingen roll
vad jag gör.
Spot on.





Och jag har fyra av dessa kvar.
Någon som vet någon som vill ha sällskap?
Det börjar bli bråttom.




Du kommer till mitt jobb med mina skor stryker mig över
kinden säger vad du funderat på och vi skrattar kysser
mig.  Och du ringer på lunchen säger du är Snullsjuk och vi pratar
 ler och jag är bara glad och varm.