Barbona

vet att alla gränser är passerade, inget mer att hämta.
Inte mer att ge. Du har gett allt.
Allt.
Du gav mer än du fick och ändå vill du ge mer.
Men ingen vill ta emot, ingen du vill ge.

Vad hände när allt raderades ut, allt det som kallas
normalt? Hur gick det så långt? Har man en gång
passerat gränsen är det svårt att stoppa upp och se
idiotin. Du vet att det är fel att du är förloraren och du
skiter i vilket för inget spelar någon roll längre.
Det gör ont.