Med solen i ögonen

jag tänker att det kanske blir bättre nu, det kanske är slutet på helveteshösten som följt mig så länge. 
Eller kommer det mer? Kan det komma mer? Självklart. Hälsa hos nära och kära är naturligtvis det viktigaste. 

Dom säger det är midsommar. Suget i magen från en svunnen tid gör sig påmind och fragment av dragspels/fiolmusik blandat med färskpotatis, sill, nubbar, kvinnor, män och barn i klänningar och västar, dans och blommor, mygg, bad och sena nätter blandas i ett virvarr i mitt huvud och jag inser att det kommer bli en tom midsommar. Kanske åker jag till huvudstaden till släkt och vänner, kanske jobbar jag, kanske stannar jag hemma.
Ibland känner jag ett sting av ensamhet fast jag är uppfylld av vänner. Så nära men så långt borta. Och mycket självvalt. Jag vet inte vad jag väntar på. Kraft kanske.

Nostalgisk men inte sentimental?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback