Barbona

Och jag ligger i mörkret på stenmur vid havet där det började med en flaska vin brevid mig och ett glas i handen och är så sorglig att man skulle gråta om man såg mej. Kedjeröker (vilket bara det är så jävla korkat då jag slutat för länge sen) och skickar sms om saknad och minnen härifrån och minns du alls? Varpå svaret kommer med vindens hastighet att du tänker på mej varje dag. Varför säger du inte det då? Jag gör ju det nu! Och jag inser jag inte kan fortsätta ikväll mitt hjärta orkar inte mer och jag dras tillbaks precis som vågorna när regnet kommer och åskan mullrar och jag vet inget men jag känner.