Barbona

Regnet slår mot bilen och jag är glad jag kan vägen, springer in
du möter i köksdörren kysser bort regnet från mina läppar.
Du ger mig ett glas rött innan du drar
av mina stövlar och tittar mig i ögonen.

Jag har varit på konvent med jobbet, är helt slut och är inte förvånad att vi
slutar i sängen pratandes ihop med en flaska whisky. Lagavulin.
Min sjuka läggning att samla maltwhisky roar dig. Jag talar oavbrutet, du skrattar.

"- Jag kanske måste bli påsatt"
"- Igen?"
"- Japp"
"- Du är sanslös"
" - Inte än"

Jag älskar ditt sätt att ta i mig. Är det inte märkligt? Att ett sätt att bli
rörd på kan avgöra så mycket? Du får mig känna mig kvinnlig. Omtyckt.
Behövd.

Du ser mig i ögonen hela vägen.