Barbona

Javisst.
Men just nu undrar jag hur jag ska förvalta det?

Jag hade glömt att man sover väldigt dåligt
när man lider av brustet hjärta (melodramatiskt så säg?).
Det är kanske det värsta, sömnen är befrielsen från
alla känslor som tar över och magen gör ont ont ont
men när man vaknar få timmar efter att äntligen ha lyckats
somna känns det om möjligt ännu mer påtagligt och det gör
ont och jag vandrar runt runt och vet inte vad jag ska göra av mig.


Och som alltid finns vänner som säger det går över med tiden
men jag har inte den tiden, det hade jag inte sist heller.
Jag kan inte vänta ut det, det förgör mig.
Jag vet hur det blir.
Jag förtränger vissa delar av dygnet när annat upptar
men sen, i ensamheten, i bilen, i duschen, framför tvn
på jobbet kommer det komma över mig som en svallvåg och
dränka mig och jag tror jag blir galen.
Jag blir galen!

Jag är förgammal för att lida kärlekssorg!
Jag ska leva livet!

Fan. Han dränkte mig. Igen.




                                                                            Okej. Humor dock. 
                                                                            Här under görs det reklam
                                                                            "Du vet väl du är älskad"
                                                                            Javisst! Av Gud.