Kanske kommer en förändring



Så trött.
Få saker lovar jag.
Jag lovar detta.
Jag flyttar aldrig mer ensam.
Inte längre än till en lägenhet där jag
kan ringa någon när saker inte fungerar.
Köpenhamn suger efter mig i min mage,
lättjan. Känslan av att inte behöva ta ansvar för
någon mer än mig själv.
Talade med en vän idag, hon sa Köpenhamn aldrig dragit
efter såna som henne. Skåningar som vuxit upp i Spanien.
Ni är få, var min enda kommentar.

Telefonen är avstängd, jag orkar inte vara trevlig.
"I hate people" som min vän Brad hade sagt.
Han hatade folk som mest när vi spelade biljard
sena kvällar i Gbg. Åh som jag saknar det.
Grumpy Brad.
Inte en s Brad är grumpy längre.
Efter uppbrott med flickvän dejtar
han ngn vid namnet Sun.
Sun. Ja. When the sun goes down och
allt detta tar han med ett skratt.
Och jag är så glad för hans skull.
Och jag saknar boendet i en stor stad
så innihelvete. Ibland tänker jag att jag
verkligen är sådär korkad som flyttat ut
i ingentinget. Men nej.
Jag älskar skogen och får det jag vill ha av min storstad när jag
behöver.


Jag vill bara stänga av alla måsten och hatar
mitt sätt att bita ihop och göra det jag är bra på men att, tillskillnad
från tidigare, fullständigt avskyr det.
Men jag har inget val.
Jag undrar var mannen jag trodde
jag förtjänade försvann.
Träffade jag honom aldrig?
Det blir en ny höst att härda och jag tänker
att det är fanimej orättvist men sekunden efter
inser jag jag aldrig hade vettet att fatta när livet
var enkelt. När jag var lycklig men alltid
ville ha mer. Jag hatar mer.
Jag tar lycklig.
Hallå! Kan man välja om?!
Jag tänker på en kaj på Öland för flera år sedan
och känslan som fyllde mig och höll mig då.
Jag upplevde det jag inte visste fanns, det jag fortfarande inte vet
om jag ville veta fanns. Kanske hade det varit bättre utan?
Bit ihop.
Jag träffade honom. Och vi förtjänar varann lika.
Men det går inte ändå.

Jag tänker vår sommar i Köpenham.
Jag tänker vår förra sommar i Köpenhamn.
Jag tänker, nästa sommar kanke jag ska uppleva Köpenhamn själv.

Vet du vad livet är så säg det nu.

Kommentarer
Postat av: bless

Med risk för värsta präktighets filifjonkan style säger jag: Livet är nu.
Varken mer eller mindre. Trixet tror jag är hur man tacklar nu. Inte för att jag är något vidare bra på det, men det är den enda lösning jag kan se.
Kram!
Allt kan bli bättre och blir det tids nog.

Postat av: Barbona

Jag vet.
Påtagligt idag mer än nånsin.
Begravning idag.
Kram

2007-09-28 @ 22:02:11

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback