Barbona

i magen som kom över mig var förvånande
och jag tänker på alla de som jag tycker om
men inte längre har ngn kontakt med.
Inte för jag inte vill utan för det bara inte
går att upprätthålla någon vidare relation
i all stress och press.
Jag längtar efter M som numer bor på Folkungagatan
men bor iaf kvar i samma stadsdel som då. Då när vi
var små och umgicks för våra föräldrar gjorde det.
Vackra M som alla flickor hatade mig för. De trodde vi
var ett par. Han var som en bror. Han hämtade mig i slussen
sena eftermiddagar när jag inte ville gå själv, han lät mig
följa med när gängen skulle göra upp men såg alltid till
att jag var utom räckhåll. Vackra M som är så trött på
alla vackra flickor han faller för som i senare skede
visar sig inte ha ngn hjärna och han avslutar och börjar om.
Vackra M som bär upp en uniform på ett sätt som får
alla att vända sig om.

Vackra M. Åh vad jag vill
äta våfflor på fjällgatan i vårsolen och titta på båtarna
och få höra om ditt liv.