Barbona

..jag vet inte.

Det liksom rullar på.
Solen skiner från en aldrig så blå himmel
och jag springer i ny skog och letar nya stigar,
jag vaknar till sms som är så vridna och jag
blir inte ens upprörd jag vet att det blir dal och topp och sen
som vanligt. Och jag hoppar över översvämmade bäckar och känner hur
livet rinner i kroppen och det är bara sol. Jag får desperata sms och jag
duschar och dammar av cykeln och cyklar längs havet till stan med musik
i öronen och jag ler hela vägen och blir uppringd och längtad efter
när jag står med medarbetare och kunder runt jag blir generad av
hans ord och jag säger det inte är lämpligt nu. Jag håller
föredrag och efter läser sms fyllda längtan saknad och jag vet inte
men det känns knappt och jag cyklar i mörkret milen hem med en
ficklampa i korgen och ett leende på läpparna och skrattar högt åt
radiorösten i öronen och mig själv som bryr mig så lite
om vad folk som ser mig tror och jag skrattar åt, nej jag skrattar MED livet, livet
som är precis som för två år sen men jag gråter inte i skogen,
jag skrattar.

i magen som kom över mig var förvånande
och jag tänker på alla de som jag tycker om
men inte längre har ngn kontakt med.
Inte för jag inte vill utan för det bara inte
går att upprätthålla någon vidare relation
i all stress och press.
Jag längtar efter M som numer bor på Folkungagatan
men bor iaf kvar i samma stadsdel som då. Då när vi
var små och umgicks för våra föräldrar gjorde det.
Vackra M som alla flickor hatade mig för. De trodde vi
var ett par. Han var som en bror. Han hämtade mig i slussen
sena eftermiddagar när jag inte ville gå själv, han lät mig
följa med när gängen skulle göra upp men såg alltid till
att jag var utom räckhåll. Vackra M som är så trött på
alla vackra flickor han faller för som i senare skede
visar sig inte ha ngn hjärna och han avslutar och börjar om.
Vackra M som bär upp en uniform på ett sätt som får
alla att vända sig om.

Vackra M. Åh vad jag vill
äta våfflor på fjällgatan i vårsolen och titta på båtarna
och få höra om ditt liv.

..fatta hur man som vuxen kvinna kan sätta upp
håret i två hästsvansar. Det äcklar mig på ngt sätt.
Det ser ut som de vill vara 12 år och jag får avsmak.
Fan är man över tretton funkar det inte. Alls.

Usch fy fan.