Barbona

....men att byta en skog mot en
annan var tydligen ett uppköp.

Här kan man ha både fast telefon
och uppkoppling. Och om någon
månad kan man även använda
mobilen i mer än ställningar
som innebär man har värk efteråt.
Dom ska bygga en mast här bortåt nånstans.

Jag är nöjd.

Om jag bara kunde få lite varmvatten
också...... 

Gode tid.
Ni har väl inte missat
Anthony & the Johnsons?

Ta ett glas vin, tänd några
ljus och njut.

Så trött.
Få saker lovar jag.
Jag lovar detta.
Jag flyttar aldrig mer ensam.
Inte längre än till en lägenhet där jag
kan ringa någon när saker inte fungerar.
Köpenhamn suger efter mig i min mage,
lättjan. Känslan av att inte behöva ta ansvar för
någon mer än mig själv.
Talade med en vän idag, hon sa Köpenhamn aldrig dragit
efter såna som henne. Skåningar som vuxit upp i Spanien.
Ni är få, var min enda kommentar.

Telefonen är avstängd, jag orkar inte vara trevlig.
"I hate people" som min vän Brad hade sagt.
Han hatade folk som mest när vi spelade biljard
sena kvällar i Gbg. Åh som jag saknar det.
Grumpy Brad.
Inte en s Brad är grumpy längre.
Efter uppbrott med flickvän dejtar
han ngn vid namnet Sun.
Sun. Ja. When the sun goes down och
allt detta tar han med ett skratt.
Och jag är så glad för hans skull.
Och jag saknar boendet i en stor stad
så innihelvete. Ibland tänker jag att jag
verkligen är sådär korkad som flyttat ut
i ingentinget. Men nej.
Jag älskar skogen och får det jag vill ha av min storstad när jag
behöver.


Jag vill bara stänga av alla måsten och hatar
mitt sätt att bita ihop och göra det jag är bra på men att, tillskillnad
från tidigare, fullständigt avskyr det.
Men jag har inget val.
Jag undrar var mannen jag trodde
jag förtjänade försvann.
Träffade jag honom aldrig?
Det blir en ny höst att härda och jag tänker
att det är fanimej orättvist men sekunden efter
inser jag jag aldrig hade vettet att fatta när livet
var enkelt. När jag var lycklig men alltid
ville ha mer. Jag hatar mer.
Jag tar lycklig.
Hallå! Kan man välja om?!
Jag tänker på en kaj på Öland för flera år sedan
och känslan som fyllde mig och höll mig då.
Jag upplevde det jag inte visste fanns, det jag fortfarande inte vet
om jag ville veta fanns. Kanske hade det varit bättre utan?
Bit ihop.
Jag träffade honom. Och vi förtjänar varann lika.
Men det går inte ändå.

Jag tänker vår sommar i Köpenham.
Jag tänker vår förra sommar i Köpenhamn.
Jag tänker, nästa sommar kanke jag ska uppleva Köpenhamn själv.

Vet du vad livet är så säg det nu.

Formex 2007.
Bra.
Trött.
Köar i bilen
två timmar 9km.
Jag fick grav damp
slog huvudet mot
ratten.
 
Fy fan.

06.00 inventering.
Riseandshine



Ps. Min uppkoppling har varit
fullständigt slak de senaste tre
veckorna, Telia ska dedikeras ett
öppet brev efter deras fantastiska
bemötande. Bara jag får tid. Ds.

Helt slut. Av allt.
Tom, trött, sliten och ledsen.
7 dagar av lättja, skratt,
resor, intryck, avtryck.
Jag har tappat spåret, stigen.
Vill så mycket men vet inte
hur jag ska ta mig dit.
Jag har förlorat fokus
och allt glider ifrån.
Vad var jag en gång,
det gnager i mitt sinne.

Jag hade vägen klar.

Men vet du vad? Skit i det då.
Det intresserar mej inte längre.
Jag vill inte veta om du inte vill berätta.
Att dra ur saker ur folk intresserar mig inte,
skaffa någon som inte bryr sig, som inte frågar.

Jag går till någon som vill veta.

Värmen är brutal. Som en käftsmäll.
Hamngår, känner den nästan kväljande
lukten av mat från restaurangerna som
blandas med hav och doften av dallrande värme.
Det står helt still. Turisterna sorlar i bakgrunden.
Det luktar ett land långtbort det luktar minnen som lägger
sig som ett fint damm runt kroppen precis som det gjorde där
Och jag säger vi måste gå hem
jag tappar nästan andan av längtan bort fast hem.

Man blir aldrig säker.
Det kan finnas något bättre bakom nästa hörn!
Vet aldrig om man väljer rätt.
Aldrig säker.
Men man tar ett beslut.

Dödlig ångest snurrar i magen
vandrar runt runt, röker
fönstertittar den ensamma
genomresande mannen parkerar
motorcykel för matpaus
tänker jag önskar jag bara
kunde gå ner sätta mig bakom
åka med vartsomhelst verklighetsfly.

.. så uttrycker sig Gunvald
som jag gör när jag är förbannad.
Tittar med nedlåtande blick och
frågar "varför då" med den mest
iskalla röst man kan tänka sig.

Jag kanske älskar Gunvald.

På fem sekunder.
Hur han lyckas påverka mej
så brutalt är helt jävla galet.

Det är det jag säger, det blev för mycket
vardag. Panik!
Och nu är det ett år utan avbrott.
Panik!

Men skjut mej förihelvete.
Jag är så trött på det här fjanteriet.




Tut tut sa båten så gick bryggan!

Morgonsitter köksfönster.
Mannen i skopan är min.
Snart messar jag honom
frågar om han inte ska komma in
äta frukost nr 2.
Han kommer kyssa mig i nacken
och säga "men Snull, är du redan vaken?"
Sen tar han fram en tallrik går
bort till skåpet tar ner havregryn
häller i vatten sätter igång micron
hämtar mjölken i kylskåpet men vänder
om när jag säger den står redan här
på bordet. Han kommer fråga om
kaffet var gott, jag kommer säga
sådär och han säger jag är otacksam.
Jag sitter i hans T-shirt med nakna ben
i hans knä.

Det är lite "Eva & Adam" över oss.
Vardag.
Säger jag vardag dör han.